Att allas huvuden står i brand av nyfikenhet angående hur magiskt befriad jag var från elände under julaftonen har jag full förståelse för. Därför tänker jag nu förtälja min julsaga pronto.
Vaknade fullständigt dödstrött. Drack flera koppar av det gustafssonska morgonkaffet som bokstavligen fräser runt i kroppen som ett mörkrostat eldklot tills man vanligtvis inte längre kan föreställa sig någon mer sömn förrän alla glömt att Adam en gång varit länsman. Det hjälpte föga. Halva hushållet utövade dödsrosslingar av det allvarligt slemmiga slaget, men jag hade nyligen tillfrisknat från min niagaraförkylning, så det var inte heller det som spökade.
I sinom tid begav vi oss ut i decemberkylans krispigt mysmulna förmiddag för att åka tefat och bli mulade halvvägs upp mot Förtjärnen (en liten skogstjärn på ett berg, där man bara för bada när man visat att man förtjänat det genom att orka gå hela vägen upp i lös sand). Tack och lov gjorde snö under kläderna jobbet och uppvaknandet skedde.
 |
| Nymulad |
Sedan, i krokarna runt gröten och intågandet i julgroggsdimman, kom det. Den tråkigaste överraskningen sedan Ranelid åkte ur Melodifestivalen – ingenting är heligt! Jag drabbades av mensvärk. På JULAFTON! Tack och lov fanns tabletter med lite umpff att tillgå, så slaget var förstås inte över. Men ändå. Trollformeln är bruten, magin är död. Givetvis fortgick julaftonen, och som den julpundare jag är lät jag tabletterna göra jobbet åt mig medan jag girigt insöp högtiden utanför min egen kropp. Ungefär såhär såg det ut:
 |
| 16.02 |
 |
| 19.36 |
 |
| 20.11 |
Efter detta ljuvliga piratslag väntade tysta, sköna dagar med endast tuberkulosens offerskörd som nagel i ögonvrån. Vi kan kalla dessa dagar för Lugnetmellan(dagar)stormarna. För sedan nalkades nyårsfirandet. Till de lappländska skogarna begav vi oss för att göra ungefär det här:
 |
| Hänga i VIP:en i Juktån Snow Bar... |
 |
| ...som för övrigt var gratis. |
 |
| Gratis sprit leder lätt till det här... |
 |
| ...och det här... |
 |
| ...och det här. |
 |
| Tamirater |
Och det var väl ungefär det. Har förstås uteslutit cirka tusen saker vi gjorde, såsom hänga med gamla vänner, hänga med bebis, hänga med hundar, hänga med sälar, besökt massa folk och familj man inte sett på länge samt spelat alla julspel några gånger för mycket (OBS! Lur! OBS! Man kan inte spela dem för mycket, det är typ som att säga att man druckit för mycket öl under ledigheten).
En sammanfattning: mitt barndomsmantra är dött, men jag kan nog komma på ett nytt.
