Ja, så är det. Det liksom sjuder åtminstone. Inget stormkokande vildvatten, utan lätt puttrandes, sådär så skalen inte spricker. Jag vet inte vad det kommer att bli när det är klart. Det får tiden utvisa. Kanske blir det en kennel för mentalt utmanade sälar (jag har en, kanske är det dags att börja avla på den?), kanske blir det en lada full av fina gamla saker som man bara får titta på. Det kan hända att jag sätter av över åkrarna och aldrig kommer tillbaka. För fortsätter jag jobba så här mycket kommer jag i alla fall att börja kommunicera enbart genom att rabbla boktitlar. Risken för att jag drabbas av en psykos och börjar sälja handknutna kransar av torkade blommor känns dock minimal. Liksom att jag skulle köpa en snäv kjol och tjäna riktiga pengar.
Hur som helst tänker jag börja formulera något. Snart. Något måste ske, och jag bestämmer vad. Tyvärr verkar det även vara jag som bestämmer när. Och jag lever lite efter devisen varför göra idag vad man kan skjuta upp till imorgon. Typiskt.
Tills vidare tänker jag skriva ner allt jag tänker, samt njuta av de små glädjorna. Till exempel på jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar