Pissdag

När jag vaknade i morse regnade det. Och åskade lite, men inte på det mysiga viset. Det riktigt pissade ner. Då insåg jag vad jag hade vaknat till. En typisk pissdag. Jag hade sovit för länge, dessutom i bäddsoffan i vardagsrummet. Dessa tu i kombination betyder naturligtvis huvudvärk. Den värsta sortens dessutom. En märklig känsla. Jag ringer mina föräldrar vetja, min (deras?) hund har varit sjuk, så någon av dem lär ju jobba hemifrån. Inget svar. Märklig känsla blir dålig känsla.

Jodå. Hunden är död. Pissdag. Pissade ur mig mig några timmars fulgråtande, och kaksmeten jag åt direkt ur bunken mellan brölhulkningarna smakade snor. Pissdag.

Tretton år blev han, precis halva mitt liv har han funnits, och hela den här hunden är död-grejen har ju verkligen satt osthyvelincidenten i ett helt nytt perspektiv.

Här åker han bil skitfort och tittar på saker skitfort

När han inte sov ville han alltid göra allt väldigt skitfort. Och nu dog han skitfort. Skithund. Pissdag.